Åtkomst nekad {{userModel.firstName}}

Du har inte behörighet att komma åt denna sida

Samisk Kultur

Renskötsel och samisk turism

I september - oktober samlas flockarna ihop till en enorm renhjord. De samlas för att en del sarvar, tjurarna, ska slaktas, men även för att kalvar man missat under sommarens kalvmärkning ska få sina märken inskurna i öronen.

Denna artikel är från tidningen Kupé oktober 2016

Text: Mats Ottosson Foto: Carl-Johan Utsi

Hjordnära känslor

Intresset har aldrig varit större för vad samiska matkreatörer, renskötare, hantverkare och konstnärer har att berätta. Men den största attraktionen, själva renskötseln, den får turisterna inte vara med om...

När nattfrosten börjar bita och höstfärgerna får björk och ripbärsris att flamma, blir renarna flockdjur igen. Nyss var de utspridda övervidderna – små, små prickar i ett stort, stort fjällandskap. Men nu söker sig vajorna samman i små grupper med sina kalvar.

Tjurarna hjälper mer än gärna till, höga på kärlekshormoner gör de sitt bästa för att samla ihop var sitt harem av vajor och försvara det mot konkurrenter.

– Under den tiden har tjurarna mycket hyss för sig: pinkar på benen för att lukta gott och så, förklarar Richard Åström som är ordförande för Handölsdalens sameby.

Vi träffas i hans stuga i Ljungris i Härjedalen, bland barnoveraller och hundmatssäckar. Som ordförande är han samebyns talesperson gentemot myndigheter och medier. Men han har en oskriven titel också, en som han bär inom sig. Han är en krigare.

Egentligen tycker han att engelskans ”warrior” låter mindre militäriskt och närmare sanningen, men i brist på bättre svenska ord får det ändå bli krigare. En krigare för renen.

– Det finns en tyst överenskommelse. Renen ger mat, husrum och kläder, den är mitt arbete, min utkomst, min glädje, mina barns framtid. I utbyte ser jag till att hon mår så bra det går. Allt jag gör, gör jag för henne.

Att jag sitter här vid Richard Åströms köksbord beror bara delvis på att det är mitt jobb att skriva artiklar som denna. Det finns personliga skäl också. Jag har tröttnat på att vara okunnig om samisk kultur i allmänhet och renar och renskötsel i synnerhet.

Som häromåret:

Jag och ett par goda vänner planerade en vandring i Bunnerfjällen i västra Jämtland. Vi skulle gå vid sidan av lederna tänkte vi, högt uppe på kammarna. För att få tips och inspiration kontaktade jag en bekant med god lokalkännedom.

Varvid denne genast frågade: ”När har ni tänkt vandra? Bunnerfjällen är kalvningsland för renarna.

Javisst ja. Jag betraktar mig som mer fjällvan än de flesta och jag är fullt medveten om att fjällen inte är en vildmark utan ett kulturlandskap. Ändå hade jag inte skänkt renarna en tanke i min planering.

Nu var det ingen egentlig fara, kalvningen sker under våren och vi hade redan bestämt oss för att sensommaren passade oss bättre. Men ändå.

Den generade känslan dröjde sig kvar. Jag bestämde mig för att det som skolan aldrig lärde mig om samisk kultur och renskötsel, det ska jag lära mig på andra sätt.

Per-Jonas Kemi Nutti vilar ut efter ha dragit några sarvar till en separat hage. Dessa sarvar ska dagen efter slaktas till mat, skinn och allt annat man får av renen. Bilden är tagen i Njunjes vid Tarradalen, söder om Sarek nationalpark.

Under de ljusa sommarnätterna samlar man in mindre renhjordar för att märka årets kalvar. Renkalven följer sin vaja som har märken i öronen och därmed vet man även vems kalven är. Bilden är tagen i Skuollávallda, sommarviste för Sirges sameby, Badjelánnda (Padjelanta).

”Renen ger mat, husrum och kläder, den är mitt arbete, min utkomst, min glädje, mina barns framtid. I utbyte ser jag till att hon mår så bra det går. Allt jag gör, gör jag för henne.”

Brunsten, som brukar pågå till månadsskiftet september–oktober, må vara en intensiv period för renarna själva, men för renskötarna är det en lugn tid när de kan ägna sig åt annat. Men i oktober ändras allt, i och med att den första snön faller.

– Då får renen en våldsam fart och ska ner från fjället, säger Richard Åström.

Vandringsdriften har tamrenarna ärvt från sina vilda förfäder. Det är denna naturliga flyttlängtan som är den nomadiserande betesdriftens fundament. Renarnas inre årstidsklocka bestämmer hur renskötarna i Handölsdalens sameby färdas med sin hjord mellan sommarlandet kring Helagsmassivet, Sylarna och Storulvån och vinterlandet i skogarna runt Sveg.

Men renarna får inte styra helt på egen hand. Renskötaren behöver ibland bromsa, ibland skjuta på, allt för att djuren ska hamna på rätt plats vid rätt tidpunkt. Nu i oktober handlar det mestadels om att bromsa. Man vill inte att renarna ska fara till skogs vid första snön och sedan riskera att hamna på fel samebys marker om de återvänder upp till fjälls när snön smälter igen efter ett par dagar.

En annan orsak till att renskötarna följer renarna mer aktivt under oktober och november är att det är skördetid. Det är dags att driva hjorden till rengärdet. Där hålls det renskiljning varvid renarna sorteras upp efter vem som äger dem och dessutom görs årets största slaktuttag.

Rent konkret växlas nu arbete in i pengar.

Men det handlar om mer än så. När renen i och med slakten försvinner ur renskötarens omvårdnad blir den i stället föremål för andras omsorger. I matkreatörens händer kan köttet bli souvas och gorpi. I hantverkarens blir skinnet fällar eller kanske ett par nuvttagat.*

Att renen är allestädes närvarande i den samiska kulturen innebär närmast per automatik att det förhåller sig likadant med den växande samiska turismen.

– Som vi definierar samisk turism har allt att göra med renen, säger Lennart Pittja i Gällivare.

Lennart är själv renägare i Unna tjerusj sameby, men har också haft egna företag i besöksnäringen i många år och har dessutom jobbat för att främja den samiska turismen som projektledare i Visit Sápmi.

Nu driver han företaget Sápmi Nature som erbjuder samiska upplevelser och boende i väglöst renbetesland strax utanför Gällivare. Han ser renskötsel, natur, berättande, musik, hantverk och matkonst som en helhet. När samiska artister sjunger mot gruvetableringar sjunger de samtidigt för renen.

När samiska ekoturismarrangör erbjuder storslagna fjällupplevelser till fots eller på hästryggen sprider de samtidigt kunskap om och förståelse för renens hemland.

Under sina år i branschen har han sett intresset för samisk turism öka på alla fronter. I synnerhet från kunderna. Efterfrågan är många gånger större än utbudet i dag.

Rentjur (sarv)

Närmare brunsten så växer sarvarna till sig och fejar hornen. De blir också mer lättfunna då de söker sig till vajorna.

Renåret

Gidádálwe. Mars-april.
Flyttning från vinterbetesområdet till kalvningslandet i fjällregionen.

Gidá. April–maj.
Renkalvarna föds. Korna, vajorna, söker sig till sydlägen för vårbete.

Gidágiesse. Juni.
Betestid och tillväxt.

Giesse. Juni–juli.
Bete på fjällvidder för att undkomma mygg. Kalvmärkning.

Tjaktjagiesse. Augusti.
Bete i björkskog och på myrar.

Tjaktja. September–oktober.
Bete på lågfjäll. Slakt av sarvar, tjurar, och därefter brunst och parning.

Tjaktjadálvve. November–december.
Första snön och renarna söker sig gräslika skogsområden och myrar.

Dálvve. Januari–mars.
Renhjorden flyttas mellan olika betesmarker, ofta i skogsområden.

Så sakteliga växer intresset även från samiskt håll. Men utvecklingen är inte okomplicerad. Visserligen behöver en renskötare nästan alltid en sidointäkt för att få ekonomin att gå ihop, och många vill egentligen hellre syssla med turism än skiftjobb i gruvan, menar Lennart Pittja.

Men turism är ett svårt hantverk som kräver produktutveckling, kvalitetssäkring, marknadsföring och försäljning innan man får betalt. Eftersom sidoinkomsterna behövs genast blir det lätt gruvan i stället.

– Samtidigt är det allt fler som börjar se att turism håller på att bli den nya basnäringen i vår del av världen. Om utvecklingen sker på rätt sätt, det vill säga hållbart, kommer turismen att bidra till att skydda renbeteslandet i stället för att för evigt förstöra det som många former av markexploatering gör.

De stora händelserna under renskötselåret är, förutom flyttningen under vår och höst, kalvmärkningen under försommarnätterna och renskiljningen under senhösten eller vintern. Det är mäktiga begivenheter som ofta äger rum på storslagna platser.

Fjällen vid horisonten. Hjorden som rinner in i rengärdet. Grymtandet från hundratals renstrupar och det karakteristiska klickandet från klövarna, som klappret från miniatyrkastanjetter. Runt, runt rör sig djuren, motsols, alltid motsols. Ingen för, alla följer.

Sådana upplevelser skulle, åtminstone i teorin, kunna vara den samiska turismens stora dragplåster. Men några bokningsbara arrangemang kring kalvmärkning, flyttning eller renskiljning existerar inte, såvitt jag vet, och det av förklarliga skäl. Dessa händelser är extremt svåra att, som det heter på branschspråk, paketera. Bara en sådan sak som att det är omöjligt att på förhand säga när de ska äga rum. Temperatur, vind, regn, snö, betestillgång, mängden mygg och andra bitande insekter ... ja, ett otal faktorer som står utanför människans kontroll måste vägas in.

Tidpunkten för ett kosläpp på en Arlagård i Sydsverige kan spikas ett år i förväg. Tidpunkten för en kalvmärkning i fjällen kan behöva bestämmas med några timmars varsel. Dessutom är rengärdet eller flyttvägen en arbetsplats där renskötarna har allt fokus på renarna. Viljan att anpassa sig efter en bokad turistgrupps önskemål är av förklarliga skäl svalt.

– För ett antal år sedan erbjöd jag vårflyttning med renar som en produkt i mitt företag. Jag höll på att jobba ihjäl mig. Jag skulle gärna vilja vara en som levererar sådana upplevelser, men priset var helt enkelt för högt både i pengar och i slit, säger Lennart Pittja.

Men det innebär inte att man inte som besökare kan få uppleva renar på nära håll. Dels finns ett antal arrangörer som har renar i hägn i anslutning till sina anläggningar, så att man garanterat kan få närkontakt. Dels är det ju – som Lennart Pittja just sa – inte bara som levande djur man kan uppleva renen när man besöker Sapmí. Dess ande svävar över allt, inte minst över allt fler samiskt färgade restaurangbord.

– Många besökare vill äta samisk mat på samiska restauranger där man får höra kunniga människor berätta om renar och renskötsel: Var har just den här renen betat? Var har den slaktats? Vem har rökt köttet? Det blir mycket mer intressant då än om man bara blir serverad en renfilé. Dessutom smakar det godare, för maten kryddas med kunskap, säger Lennart Pittja.

Efter höstslakten i Ljungris i Härjedalen är det dags för renhjorden från Handölsdalens sameby att färdas mot vinterlandet. Vissa år delas de sammanlagt sextusen renarna upp i familjegrupper som fraktas var och en för sig på lastbil till vinterbetesmarkerna. Andra år vandrar hela hjorden.

– Att de får vandra vissa år gör att de lär sig flyttvägen, säger Richard Åström.

Tillgången till föda under vintern är renskötselårets flaskhals. Under de mörka vintermånaderna handlar allt om att leva en dag till och sedan en till, om att sparka sig ner till lavarna under snön för att hitta bete. Kosten är periodvis så mager att renarna får ta protein från sin egen muskelmassa för att klara sig. Deras kroppar går back.

Till slut har dock både februari och mars passerat och när den biologiska klockan väl börjar ringa överröstar den allt annat, även vintertröttheten. Nu vill vajan till fjälls. Nu vill hon föda sin kalv där hon själv en gång föddes, i en ostörd och undanskymd fjälldal.

Liten ordlista: Souvas är lättrökt renkött som skivas och hastigt steks upp innan servering. Gorpi är en traditionell samisk korv. Nuvttagat är det nordsamiska ordet för de mycket varma skor som sys av skinn från renens ben.

Renar på Varanjunnje

Renar på nära håll

Nutti sámi siida, Jukkasjärvi
Vid det samiska vistet– sámi siida – finns hägnade renar, utställningar, samisk restaurang, hantverk med mera. Vintertid kan man prova att köra rensläde.
nutti.se

Sápmi Nature, Gällivare
Upplevelser i renens land och naturnära samiskt boende i och omkring världsarvet Laponia.
sapminature.com

Båtsuoj samecenter, Gasa
Möt renar på nära håll, prova samisk mat och lär dig mer om renskötarlivet, schamanism, skogens skafferi med mera. Övernattning pår enskinn i kåta.
batsuoj.se

Njarka sameläger, Häggsjönäs
Utställningar, samiskt hantverk och information om renskötsel och samisk kultur. Den som vill får mata renarna som hålls i ett hägn vid lägret.
njarka.com

Renbiten, Storsätern
Vintertid kan man prova på renskötarlivet under en dag på skoter eller skidor. Sommartid fjällvandringar med övernattning i kåta på renskinn. Samiskt berättande och samiska måltider.
renbiten.se

Billiga Tågbiljetter till Lappland

Restips

Du kan ta nattåg och sedan länstrafikbuss till flera av de samiska orterna ovan.