Åtkomst nekad {{userModel.firstName}}

Du har inte behörighet att komma åt denna sida

Vem du än är, vart du än ska.

Varje dag reser cirka 130 000 människor med SJ och varje resa är på sitt sätt unik. Även om tåget ska från Malmö till Stockholm så är anledningarna och sammanhangen olika. Vissa ska hem, andra ska bort. Vissa ska på konferens, andra förändrar sina liv.

Oavsett resa så är du lika välkommen ombord.

Linnéa Claeson

Jämställdhetskämpen Linnéa Claeson reser genom Sverige och vi får se hennes möte med generationen som en dag kommer att föra kampen vidare.

Se filmen om Linnéa syntolkad här.

"Jag är som en barnprogramledare som svär för mycket."

Att våga vara en del av vår tids revolution

Linnéa Claeson ser sig själv som en helt vanlig person och har fortfarande lite svårt att förstå att människor ser upp till henne eller att känna igen sig i begreppet "kändis". Men faktum är att Linnéa numera är känd för att stå upp för jämställdhet och människors lika värde. Och för det är hon beundrad och älskad av många.

Vi pratar om vem Linnéa är och hon svarar ganska snabbt att det finns två svar på den frågan.

– Det ena svaret är att jag har ingen jävla aning. Det andra är väl färgat av vad jag känner, tänker och gör. Småstadstjej som flyttat mycket men alltid varit grundad i min fantasi. Jag har alltid haft vild fantasi och varit en konstnärssjäl som hittat på lekar, hemliga världar och egna språk. Jag försöker bevara det eftersom jag hittar mycket visdom i det sättet att vara på, säger Linnéa.

Linnéa lägger till att hon får mycket styrka men också lärdom från att titta på barnfilmer. Hon förklarar att filmerna ofta är ärliga och tar tag i svåra ämnen rakt framifrån.

– Jag gillar också Downtown Abbey och att dricka te. Men jag gillar inte alkohol och att festa. Då sitter jag hellre hemma med mina kompisar och snackar om saker. På något vis är jag väl en tant, med vad man kanske kan kalla tantig inredningsstil. Och då snackar vi inte retro, utan snarare rokoko och 1800-tal, skrattar Linnéa ur sig.

Linnéa fortsätter att berätta om hur hon håller hårt i sitt barnasinne, som lätt försvinner i dagens samhälle, och hur mycket det hjälper henne. Delvis för att prioritera vad som är viktigt, men också för att hon upplever att man var bättre på det som barn. Hon tar exemplet hur högt man höll att vara snäll mot varandra.

– Fundamentalt, men så enkelt, säger Linnéa.

Hon fortsätter.

– Jag är ganska ofiltrerad. Så pass att folk blir obekväma. Men livet är jävligt obekvämt och pinsamt, på många sätt, så där så att man skruvar på sig, blir ledsen och arg. Men allt måste få vara med. Istället för något mitt emellan, det har aldrig varit jag. Det är väl delvis vem jag är, i mitt eget huvud, säger Linnéa.

Hon avslutar och sammanfattar förklaringen av sig själv.

– Livlig fantasi, känslor och tankar kring vår samtid, mina medmänniskor och mina samhällsvisioner. Allt det grundar sig i livet, döden, kärlek, glädje och gemenskap. Eller Astrid Lindgren och Disney, avslutar hon.

Linnéas tid är nu

– Jag hoppas att jag hade kämpat för mänskliga rättigheter oavsett vilken tid jag hade levt. Visst, de innan oss riskerade mer inom de ämnena som jag uttalar mig om, som rasism, kvinnors rättigheter och HBTQ. Men jag vill tro att jag hade vågat även då. Samtidigt är jag också glad att jag inte är född långt senare, för det känns som att vi står inför viktiga vägskäl just nu. Mycket är brådskande och hänger ihop, som klimatfrågorna, jämlikhet och jämställdhet. Det är akut och vi måste agera nu, idag. Platsen för civilsamhället håller på att krympa i och med såväl de typiskt traditionella som extrema åsikterna återkomst och utbredning. Därför känner jag att det är en viktig tid att vara aktivist, berättar Linnéa.

Linnéa är född utanför Kolmården och hade djurparken som lekplats.

– Jag bodde verkligen precis bredvid. Det är ofta svårt för andra att tro på, men det var verkligen precis bredvid, skrattar Linnéa.

Efter tiden vid Kolmården flyttade hon runt mycket, mestadels i Östergötland och Värmland, men tillslut hamnade hon i Stockholm där hon skulle börja Elithandbollsgymnasiet.

– Det är både bra och dåligt att flytta mycket. Det är såklart lärorikt att alltid vara den nya tjejen i klassen. Man blir social och anpassningsbar, lär sig att dra upp rötter och skaffa nya. Men jag kan romantisera det där med att komma tillbaka till sin gamla gata och att kunna säga att "vi har gått i samma klass sedan förskolan", för det finns liksom inte för mig. Men jag har blivit bra på att göra mig hemmastadd. Vilket jag tror kan vara nyttigt i hela livet. Att ha tryggheten i mig själv, snarare än i min gamla gata, förklarar Linnéa.

Handbollens betydelse

– Handbollen har absolut påverkat min kvinnosyn, på ett väldigt positivt sätt. För mig är det inte en fråga om kvinnor är starka eller inte. Alla kvinnor är starka för mig. Inom handboll blir du inte presenterad med den där klassiska kvinnorollen, kvinnorna och tjejerna jag har vuxit upp med och haft runt omkring mig är kvinnor som krigat, kämpat och svettats. Som sliter, som tränar skadade och sjuka, som backar upp varandra, som är arga, ledsna och glada. Hela bilden av vad vi är, som kanske inte alla får. Inte de där kodade kvinnliga egenskaperna som omhändertagande, omsorgsfull, lugn och mysig. Kvinnor är allt det där också, men det är så fett att få hela spektret. Jag kan få vara lika mycket en omsorgsfull, mysig te-kvinna som bakar bullar till laget, som en krigare som lyfter tunga knäböj, förklarar Linnéa.

Linnéa har alltid haft många bollar i luften och det är inte annorlunda nu. Elithandboll, juridik, jobb, ideella engagemang, listan är lång.

– Jag har bra disciplin eftersom jag aldrig haft särskilt mycket tid över, utan jag har liksom haft den tiden och behövt göra det jag behöver just då. Gör jag det inte då, så blir det inte gjort. Det har aldrig funnits att sitta och ströplugga och det har jag ju tagit med mig idag. Den disciplinen använder jag mig av till exempel när jag sitter på tåget och reser runt, berättar Linnéa.

Handbollen kommer alltid att ha en plats i Linnéas liv. Men hur hon kommer att engagera sig i den är oklart i dagsläget. Hon kommer alltid att se sig själv som en idrottstjej, men om hon kommer att spela igen får tiden avgöra.

Att vara känd

– Det känns underligt och märkligt. Det är så konstigt, oavsett om någon kommer fram och är emotionell eller bara vill ta kort, svarar Linnéa när vi pratar om att vara en kändis i andras ögon.

– För mig är jag lilla Linnéa som föddes utanför Kolmården och beskriver mig som att jag gillar djur och mina kompisar. Det är ju inte det andra ser, utan alla andra ser ju mitt jobb, mina åsikter och min prestation. Men det är inte det jag tänker på när jag tänker på mig själv. Men klart att det är asfett och modigt när folk kommer fram och är snälla, men jag har svårt att förstå när folk pratar med mig som jag skulle kunna göra med mina idoler. Jag kommer aldrig att vänja mig. Min plan var ju aldrig att det skulle bli såhär, jag bara gör det jag tycker känns viktigt, rimligt och värdefullt, förklarar Linnéa.

Hon tillägger med ett skratt:

– Jag är egentligen en liten tant som gillar gammal inredning och dricka te, men folk har en bild av mig som jag ibland knappt kan känna igen mig i.

Linnéa har en stark utstrålning och karisma som inger respekt och sprider glädje. Man märker, inte bara av hennes färgglada hår, när hon kommer in i ett rum, men också hennes ödmjukhet till livet. Det tar inte många meningar in i en konversation med henne innan man känner vilket stort hjärta och enormt mod som bultar inom henne. Men hur blev hon så modig?

– Delvis tror jag att det handlar om att jag tycker att det är så otroligt viktigt med mod. Civilkurage är det vackraste jag vet. Oavsett om det är i det verkliga livet eller på film så tycker jag att det är fett med människor som vågar stå upp för någon annan, för det man tror på. Jag har alltid beundrat och sett upp till det, säger Linnéa.

Hon fortsätter.

– Det har ju såklart gjort att jag har velat vara en sån person och jobbat med det. Varje situation där jag har varit feg, ångrar jag mest. Allt jag inte vågade säga, alla gånger jag inte stod upp, det är djupa sår. För det går inte att läka att jag bara gick förbi. Men det är också min drivkraft – aldrig mer, det ska inte hända igen. Nästa gång ska jag säga någonting, nästa gång ska jag gå emellan.

Hon berättar att hon tror att mod smittar av sig. Om det händer något, om någon börjar hjälpa till, så hakar ofta fler på.

– Jag tror också att man kan träna upp sitt mod och jag har tränat i hela mitt liv. Jag har blivit bättre och bättre. Men det är också en typ av mod att visa sig sårbar, prata om självhat, eller sina brister och funderingar. Det hjälper många att försöka släppa på fasaderna. Det hjälper mig när andra gör det. Men det ger ju en trygghet i att måla sin perfekta mur och så vill man inte prata om det som är jobbigt. Jag känner mig ofta modig när jag visar mig sårbar. Vi har nog misstagit sårbarhet för svaghet snarare än mod, förklarar Linnéa.

Bland förebilder som Fredrika Bremer och Astrid Lindgren inspireras Linnéa också av vad hon förklarar som helt vanliga människor som gör ovanligt fina grejer för andra.

– Jag har väldigt stora mål, planer och visioner för vårat samhälle och vår värld. Men väldigt få för mig själv och mitt eget liv. Det känns ganska litet i jämförelse. Jag tänker att det löser sig. Jag känner ingen strävan efter karriär, framgång och beröm. Det ger mig inte motivation, alls. Jag tror inte att man får lycka, lugn eller finner meningen med livet genom det. Men jag tror att om vi kan förflytta kulturen, hur vi behandlar varandra och lagändringar, så tror jag att alla kommer att må bättre, avslutar hon hoppfullt.

Kort om Linnéa

Namn: Linnéa Claeson

Ålder: 26 år

Intressen: Magi, dricka te och äta pannkakstårta.

Drömdestination: Rymden

Senaste tågresan gick till: Sundsvall

Bästa resesnack: Chokladbollar

Senaste bok du läste: Mammorna av Alexandra Pascalidou

Favoritmat: Indiskt eller vad som helst med bröd

Ett ord som beskriver dig: Töntig

Linnéa Claeson tar kampen! Fem tips om vad du kan göra. 

Sverige är fantastiskt och vi är i regel väldigt omtänksamma och snälla mot varandra. Men vi har en bit kvar. Diskriminering och orättvisor av olika slag finns runt om i landet, i alla åldrar. Hur kan vi förhindra det kalla klimatet och elakheterna på nätet att växa? Vi vill behålla Sverige snällt och bad Linnéa Claeson om tips hur vi alla kan bli bättre.

Det är svårt att bryta ner alla goda och rätta gärningar till konkreta tips. Varje tillfälle har sitt svar, men när vi diskuterar hur vi kan bli bättre människor och tillsammans hjälpas åt att få ett snällare klimat eller om du själv blir utsatt för näthat, lyfter Linnéa fem viktiga saker vi alla kan göra, redan idag.

  1. Var snäll. Det är faktiskt inte bara någonting man säger, att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det är en väldigt bra måttstock att gå efter. Många håller med om ordspråket när de själva råkar illa ut, men inte lika många tänker på det när de möter andra i sin vardag.
  2. Var modig. Säg ifrån, gör det som din magkänsla säger åt dig att göra. Våga gå emot normer för vad du tror på.
  3. Gör det DU vill. Ett grundtips om man blir utsatt för näthat är att man ska göra som man vill. Bara man själv kan känna vad som är rätt. Ingen kan bestämma hur du ska känna eller hur du ska agera. När vi var små blev vi alltid tillsagda att om en kille gjorde något elakt skulle du ignorera, för han är bara kär i dig. Du måste inte alls göra så. Du får göra det, men du får också säga ifrån.
  4. Säg nej och försvara dig. Det är aldrig fel att försvara sig om man blir utsatt. Det är förövaren som har fel. Om du känner för att göra det, var bestämd och be hen sluta. Skvallra eller berätta för någon – ta en skärmbild och publicera på personens Facebookvägg, skicka det vidare till hens mamma eller lärare.
  5. Fundera över ditt eget beteende. Fundera över hur du beter dig mot andra och vad det sänder ut för signaler. Pratar du med andra online som du hade gjort öga mot öga? Avhumaniserar vi varandra? Det tror jag att vi gör ofta när vi har politiska oenigheter. Då är det väldigt lätt att man tycker att de andra har fel, inte förstår och är "dumma". Men det är farligt att generalisera på det sättet. Det krävs mycket styrka av oss för att inte göra det, för jag tror att det ligger i vår natur. Men människor föds inte onda, så för att hata någon måste man på något vis avhumanisera personen. Göra den till ett objekt. Precis som man för att skada djur måste övertala sig själv att de inte känner något. Så genom att tänka över hur du själv

Med humor som vapen

Instagramkontot "Assholes Online" har i dag flera hundra tusen följare och det blir fler varje dag. Men sanningen är att kontot uppstod helt spontant och som en motreaktion till att bara låta saker hända. Vi pratade med Linnéa om starten, arbetet och allt runt omkring Sveriges kanske mest kända aktivist-konto på sociala medier.

Alla tjejer Linnéa känner har fått stå ut med sexuella trakasserier på internet under uppväxten. Däribland hon själv.

– Fanns det ett chattforum så fanns det män där som frågade om man vill ha cybersex, även när vi var 12 år. Jättemånga känner igen sig i det, att det var ganska normalt. Man tänkte inte så mycket på det. Sen, ju äldre man blev, utvecklades detta till bilder, skambud och jag började tröttna på det. Jag har alltid haft ett behov av att prata om sånt för att jag tycker alltid att det blir enklare att hantera då.

När handbollen gick bra för Linnéa, blev det mer publicitet och TV-matcher. Det blev ännu mer uppståndelse när de vann VM-guld. Så när hennes namn började dyka upp, så blev det också män som började skriva till henne på Facebook.

– I alla fall var det så för mig. Jag blev så trött på att ignorera det och normalisera allt. Kontot var en reaktion på det och var egentligen så himla ogenomtänkt, berättar Linnéa.

Det fick vara nog.

– Går man ut på krogen så får man räkna med att någon försöker tvinga en till något, någon som tafsar och så vidare. Det är liksom vad att gå ut på krogen innebär för en tjej. Man måste bara ta det. Allt det där började bara mer och mer att stå mig upp i halsen, säger Linnéa och fortsätter.

– Det är så sjukt att det ska vara normalt och att vi inte pratar om det. När hotet om sexuellt våld blir vardag orkar man ju inte ens själv göra det till en stor grej, för då hade man gått under. Det är rimligt att inte orka tänka på det mer än nödvändigt. Om du varje gång du blivit tafsad på eller trakasserad på krogen skulle säga till vakterna, ringa polisen, gråta, prata med mamma, gå hem, gå till en psykolog – då hade du ju aldrig velat eller orkat gå ut på krogen med dina vänner, säger Linnéa.

Linnéa fortsätter att förklara.

– Istället gör man det till små grejer och skiter i det, vilket också medför att sexuellt våld blir ett förminskat fenomen. Något tjejerna bara får ta. Så jag kände bara nej, detta är så sjukt!

Linnéa hade ett behov av att agera ut och säga nej. Hon som många andra höll på en del med Instagram och skapade bara kontot för att få utlopp för vad hon kände och tänkte. Hon ville prata om det mer och med andra människor. Slippa vara ensam.

– Det var inte genomtänkt och namnet var spontant. Men sen var det folk som kände igen sig och fler och fler började följa. Vips började jättemånga följa. Så nu gör jag egentligen det jag gjorde då, att jag belyser sexuellt våld i vardagen, samtidigt som jag pratar bredare kring andra frågor som berör feminism, diskriminering och rasism också, säger Linnéa.

– Folk behöver en plattform för att prata om de här sakerna och folk behöver att vi pratar om det på ett rakt och öppet sätt. Inte ge sig, inte låta sig bli tystad av de som hatar, förminskar eller trycker ner andra. Inte heller låta de som tycker att man bara gnäller för att man säger vad som händer vinna, avslutar Linnéa.

Linnéa ser på sina följare som internetvänner som känner samma sak och vill samma sak. Personer som vill ha samma förändring. Tjejer, killar och icke binära, i alla åldrar.

– Det finns bland annat ett gäng som kallar sig mina gubb-feminister. Det ger mig inspiration och pepp, att någonting är på gång. Det gör att jag känner att det är värdefullt att fortsätta när man blir hotad eller hatad, förklarar Linnéa.

Det bästa med det hon gör är känslan av att hon är med och eldar under en revolution.

– Kvinnokampen och människorättskampen, det är så många modiga människor som generation efter generation drivit det framåt. Nu har de gett facklan vidare, till oss. Att få känna att man är en liten, liten pusselbit i det tycker jag känns så jävla fett. Vi ska göra dom stolta och vi ska jobba för jämlikhet.

Linnéa pratar om att när hennes generation får barn vill hon att de ska vara stolta över att få facklan med budskap om att de inte behöver ta någon skit, att de är värda lika mycket som alla andra oavsett kön, vem du älskar eller vilket land dina föräldrar kommer från. Och förhoppningsvis har vi kommit en bra bit på vägen då, när det blir deras tur.

Baksidan av att vara en aktivist och kämpe.

– Hoten, haten och när det inte bara påverkar mig utan min familj och mina vänner. När det uppstår en hotfull situation när mina vänner är med, på grund av mina åsikter. Någon som skickar hotbrev som hamnar hos min mamma, det är jävligt tufft. Det går inte att hantera, det är outhärdligt faktiskt. Man bara fortsätter ändå. Man vänjer sig väl lite, men det finns givetvis en fara i att vänja sig och normalisera med. Ibland stänger jag av och ibland blir jag riktigt ledsen. Varje dag, hela tiden, berättar Linnéa.

Med hjärtefrågor i civilkurage, mod, medmänsklighet, jämlikhet finns ändå en extra låga för underdogs och udda fåglar. Men det mesta i Linnéas kamp handlar enkelt förklarat om hur vi behandlar varandra.

– Om jag utgår från mig själv. Jag tycker ju att våra skönhetsnormer är skit, men är ändå slav under dem själv. Jag försöker intala mig att jag bara sminkar mig för min egen skull, men vet ju att det också har att göra med hur andra ser på mig och att jag vill vara attraktiv. Det är skevt med smalhetsnormen, men jag har också bantat. Jag tycker kvinnor ska vara självständiga, men jag har också suttit och väntat på att en kille ska ringa, säger Linnéa. Hon fortsätter.

– Att acceptera det, att jag är en produkt av det patriarkatet jag vill krossa, är svårt och provocerande men väldigt viktigt. För annars fastnar man ju i det. Att man vill vara en perfekt feminist och en perfekt kvinna. För jag har lärt mig att vara en perfekt kvinna, med allt ifrån skönhetsnormer till att vara sval, tacksam och härlig. Men samtidigt vill man ju också vara en perfekt feminist, independent, bara hänga med sina tjejkompisar, dumpa killar som är dumma i huvudet och preacha sådana ideal samtidigt som man skiter i skönhetsidealen. Men jag är inte perfekt i någon av rollerna. Man får bara försöka acceptera det. Jag kan jobba för att människor ska tycka om sin kropp mer, även om jag skulle hata min. Jag kan prata om jämställda relationer, även om alla mina inte har varit det. Acceptera sig själv för det man är, det är viktigt men svårt. Det är tufft att inse att man inte kommer uppfylla de idealen, men det är också vägen fram. Vara medveten och fortsätta att utmana sig själv. Utmana men inte vara för hård mot sig själv, för ingen är immun.

Assholes Online må ha varit en spontan idé och ogenomtänkt i stunden. Men Linnéas vilja att skapa en bättre värld och hennes kamp för människors lika värde är långt ifrån ogenomtänkt och spontan. Det är inspirerande, modigt och ger hopp.