Tågsemester till svenska världsarv – Falun och Kopparbergslagen
Ta tåget till Sveriges fantastiska världsarv
I fönstret, en röd dalahäst. Det råder alltså ingen tvekan om till vilken del av landet som den avslutande världsarvsresan har fört oss. Falun och Kopparbergslagen som det formellt heter i Unescos rullar. Det utsågs till världsarv och ”omistligt för mänskligheten” år 2001.
Boende: Falu fängelse.
Vi checkar in i en cell som är döpt efter den dödsdömda giftmörderskan ”Jutta” Olsdotter. Om hon sedan verkligen har bott i den verkar oklart, men det lär i alla fall vara den cell där den sista kvinnliga fången satt förvarad.
Vår resa hit är bekväm, men lite längre. Den startade föregående kväll med ett Öresundståg från Karlskrona till Hässleholm. Där klev vi på nattåget till Stockholm strax före halv tolv. Framme i Stockholm före klockan sex och då var det nästan två timmar till det tåg vi bokat till Falun. Alltså fanns det gott om tid att smita över Vasagatan för en god frukost på hotell Scandic Continental.
När vi passerar Sala är det med tanke på vårt resmål lätt att tänka på silvergruvan där. Också den ett populärt resmål som lätt kan nås med tåg. Inte minst från Stockholm. En gruva som historiskt haft stor betydelse för landet. Den sista delen stängdes 1962 och den hade då varit i drift sedan 1400-talet. Vi passerar också klassiska järnvägsorter som Avesta Krylbo.
Men vi tuffar vidare mot vårt världsarv. Efter ett stopp i Borlänge dröjer det inte lång stund innan sjön Runn syns på tågets högra sida. Den är efter Siljan Dalarnas näst största sjö och sträcker sig ända upp till Falun. Så det finns mycket att titta på längs vägen. Vackert.
Klockan är 10.32 när vi framme. Det tar ungefär tio minuter att gå till vandrarhemmet på Falu fängelse. Falun som stad är historiskt helt förknippad med gruvan och dess kopparutvinning. Verksamheten vid Falu gruva var igång redan på 1000-talet, men vissa uppgifter stöder att brytning i området skett betydligt längre än så. Som mest bröts i mitten av 1600-talet, 3450 ton årligen motsvarade då mer än två tredjedelar av all koppar i Europa.
Idag är Falun något helt annat, inte minst är det en framstående idrottsort. Vem känner inte till anläggningen Lugnet i Falun? Vem minns inte Torgny Mogrens guld på femmilen i VM 1993? Idrotten präglar också verksamheten på vandrarhemmet. Det är 62 olika idrotter som håller till på Lugnet, främst vintertid. Till skillnad från många andra vandrarhem har alltså Falu fängelse sin högsäsong under vintern när tävlande, olika träningsläger och så vidare behöver någonstans att vila efter hårda pass.
Dags för världsarvet. Den mest slående synen för den som kommer till Falu gruva är onekligen Stora stöten, det enorma hål som bildats genom olika ras. Det största inträffade den 25 juni 1687 och det kan nog beskrivas som ett mindre mirakel att ingen omkom. Det var lyckligtvis helg och helgdagar, bönedagar och söndagar var arbetsfria vid gruvan. Det är en imponerande syn. Byggnader runtomkring minner om tider som flytt.
Det är ändå under jord som det verkliga äventyret står att finna. För den som vill och är intresserad ordnas dagligen visningar nere i gruvan. Det är milt uttryckt en upplevelse utöver det vanliga. Men det kräver bra skor, kläder och hjälm. Bitvis tvingas besökarna huka sig för att komma genom gruvgångarna. För den som är lång kommer hjälmen definitivt till användning. Temperaturen är bara fem grader, året runt. När det begav sig kunde det vara 50 grader varmt. Visningen sker bara på 67 meter under jord, men totalt räknar man med att det finns cirka 4000 schakt, orter och arbetsrum. Vissa salar är enorma, orter kan var väldigt trånga.
De som kommer till Falu gruva ska inte heller missa gruvmuseet, ett interaktivt museum som passar lika bra för liten som för stor. Butiken i Visitors center har också mycket att bjuda. Viktigt är också att världsarvet innefattar hela Kopparbergslagen med dess historia, inte bara gruvan. Nu har Falu gruva fullgjort sitt historiska uppdrag. Vid en ceremoni den 8 december 1992 sköts den sista salvan. Kvar finns berättelserna och hålen i marken.
Tillbaka på Falu fängelse och Juttas cell. Det är ingen tvekan om att av de tre fängslande vandrarhem vi besökt under vår resa är upplevelsen av just ett fängelse som starkast i Falun. Det är bekvämt och välordnat, men ändå så mycket mer rustikt än både Långholmen och Kronohäktet i Karlskrona.
I källaren finns också en betydande samling föremål, cirka 600 stycken, som nästan på ett brutalt sätt berättar om historien på Falu fängelse. Där finns också den beryktade mörkercellen där de som inte skött sig kunde hamna. Träbrits, träkudde totalt mörker och fukt var det som bjöds.
Det är framförallt berättelsen om Jutta och hennes två kumpaner, Frans Otto Eriksson och Fredrik Alfred Vestlund som möter besökarna vid Falu fängelse. De hade begått ett dubbelmord i Leksand 1909. Jutta och Eriksson dömdes till döden och tanken var att avrättningen skulle ske med den giljotin som 1910 användes på Långholmen, men båda fick sina straff omvandlade.
Men det berättas också om den 17-årige Lars-Inge Svartenbrandt som i början av 1960-talet lyckades fly från Falu fängelse och få några dagar i frihet innan han infångades igen.
Så många berättelser, så många öden. De flesta bortglömda.
Väggarna behåller sina hemligheter.
Dagen efter är det dags för återresa. Falun, Gävle, Luleå. På nattåget till Luleå funderar vi på allt vi sett och fått uppleva. Vi har bara knappt nuddat vid alla berättelser som finns i Gammelstads kyrkstad utanför Luleå, på Drottningholm, i Örlogsstaden Karlskrona samt Falun och Kopparbergslagen.
I Europa finns över 350 platser som utsetts till världsarv. Av dem finns alltså 15 i Sverige. Fyra av dem har vi besökt under de här tågresorna. Det har blivit många mil, men framförallt en tidsresa genom sekler.
Och en resa som gett bestående minnen.
Faktaruta – åka hit
Vi startade i Karlskrona 20.47 och åkte till Hässleholm där vi steg på nattåget som tog oss till Stockholm 23.32. Framme i på Stockholms central 05.55, sedan vidare till Falun 07.47 och framme vid vårt resmål 10.32.
Men för den som vill till Falun, oavsett varifrån man reser finns det gott om förbindelser. Från Gävle är det till exempel ett tjugotal avgångar dagligen och restiden är bara en dryg timme i de flesta fall.
{{ getModalHeaderText() }}
{{ getModalInfoText() }}
{{ getModalInfoText2() }}