Kupés Ia Wadendal pausar med utsikt över Mölle tillsammans med Ulf Björk och hunden Moltas samt snårig slänt vid Mölle.

Här är det ofta fullknökat med vandrare. Allt från de väderbitna veteranerna med väl ingångna läderkängor på fötterna till dem som precis har smittats av flugan att vara ute och gå i naturen.

Men alla har något klart i blicken – kanske är det så en endorfinkick ser ut när den avspeglar sig i en människas ögon.

Vi har sällskap av Kenneth Joelsson, som driver vandringsföretaget Mindtrekking, och Caroline Alesmark, journalist och författare. De har skrivit boken Vandra Skåneleden och är väldigt förtjusta i den del som utgör Kullaleden, mellan Mölle och Arild.

– Själva upplevelsen av landskapet här är väldigt häftig. Det är en riktigt högklassig vandring med de smala naturstigarna och höjdskillnaderna som både skapar dramatik och ger en vällustkänsla i kroppen, säger Kenneth Joelsson.

Caroline Alesmark tycker att Kullaleden står ut när det gäller servicenivå och att det finns många aktiviteter förutom själva vandringen.

– Man kan åka på tumlarsafari, dyka, klättra och det finns gott om historia med ”synden i Mölle”, Krapperup och Kullamannen. Sedan finns det fågelskådning och konstprojekt som Lars Vilks till exempel. Det känns väldigt oskandinaviskt här, vyn mot Mölle påminner mer om Frankrike eller Italien.

Grand Hotel i Mölle.

”Mellan Kullens fyr och Arild går man genom en betydligt mer kuperad terräng och mestadels i bokskog.”

Efter att ha gått från den idylliska lilla badorten Mölle, förbi klapperstenstranden Solvik, Ransviks lilla kafé vid klippväggen och några kohagar på väg upp till Kullens fyr slår vi oss ner på våra sittunderlag. Vi halar fram termosen med kaffe och mackorna på surdegsbröd, toppade med leverpastej, gurka och ost.

Här träffar vi de portugisiska Erasmusstudenterna Teresa Miranda, Rita Santos och Ana Luisa Rocha. De pluggar i Lund men har åkt hit över dagen för att vandra, något de gärna gör i hemlandet också.

– Det är verkligen otroligt vackert här och så fantastiskt bra stigar, mycket bättre än hemma där allt är lite risigt och ganska vanskött, säger Teresa Miranda innan hon med försiktiga steg går fram till klippkanten för att spana på några klättrare i neonkläder som klänger sig upp längs den branta urbergsryggen.

Det tar ungefär en och en halv timme att vandra de 4,8 kilometerna från Mölle till Kullens fyr. Mellan Kullens fyr och Arild är det 12,5 kilometer. Här går man genom en betydligt mer kuperad terräng och mestadels i bokskog.

Det tar åtminstone sex eller sju timmar, men den vandringen är verkligen väl värd att göra.

När höstsolen silar igenom bokträdens grenar och blad uppstår ett svagt grönt och vilsamt sken över stigarna. De är periodvis lite bredare här och vi möter några tjejer som är ute på ridtur.

För den som har släppt stressen och tycker att det är helt okej att vandringen tar en timme till kan det vara läge att ta en avstickare till Håkull som är Kullabergs högsta punkt.

Därifrån har man en helt vidunderlig utsikt ända ner till Köpenhamn.

Kenneth Joelsson, som också är mindfulnesslärare, säger att mötet med naturen kan vara minst lika meditativt som olika övningar i vardagen hemma.

– När man har varit ute och vandrat några dagar kan ett knotigt gammalt träd erbjuda en upplevelse. Då kan man stanna upp, bara betrakta och låta det man ser sjunka in. Det är en del av charmen med att vara ute och vandra, säger han.

När vi kommer fram till hembygdsgården Himmelstorp står Carin Cronberg där tillsammans med sina döttrar, sjuttonåriga Sofia och tolvåriga Alva. De turas om att titta på informationstavlan med kartan över Arilds stigar, för att försöka lista ut den bästa vägen ner till konstnären Lars Vilks strandskulpturer Nimis och Arx – en del av konstprojektet Ladonien.

– Vi är ju här rätt ofta men det är min man som hittar bäst, han är uppvuxen här och hittar på berget som i sin egen ficka, säger Carin Cronberg.

Under sommaren brukar de hänga på hennes make Tobias under löp- och cykelturer på Kullaberg, men just i dag kunde han inte vara med på utflykten.

– Så nu får vi hitta själva, skrattar Carin Cronberg och drar med sig döttrarna mot den stig som verkar bäst.

Eftersom vi redan har sett Nimis och Arx drar vi vidare och vågar oss på en utflykt genom en kohage ner till stranden nära Arild. Där klättrar vi på de stora stenblocken och vilar en stund innan vi når fram till de små sjöbodarna vid småbåtshamnen.

Svettiga, lite leriga och med en del skoskav – men uppfyllda av hur härlig vandringen har varit.

– När vandrar vi nästa gång?

– Snart!

Björn Palmgren driver Strand Hotel i Arild.