Artikel från Kupé mars 2018

"Det bästa med basket är att vinna"

I höstas kunde ingen av dem spela basket. Men nu är den stora dagen inne. Kupé tog rygg på det unga gänget i Alvik Juniorblixtarna när de spelade sin första match någonsin. Allt tack vare SJ Basketligan Special.

– Det bästa med basket är att vinna och göra mål.

I omklädningsrummet i Vasalundshallen står 11-åriga Hilma med lagkompisen Vickan. De har öppnat kartongen med splitternya matchställ med Alviks logga och sätter dem på sig. Vita linnen och vita byxor med gröngula ränder i sidan.

Det är allra första gången de tar på sig tävlingsdräkten. För det är Alvik Juniorblixtarnas första match någonsin. De är det yngsta och nyaste laget i SJ Basketligan Special – den nationella basketligan för människor med intellektuella funktionsvariationer. Ligan startade för tre år sedan för att ge dessa personer chans att idrotta på samma villkor som andra. I år har ligan tagit fart på allvar. Antalet lag har fördubblats från 7 till 14 lag, från 11 klubbar runt om i Sverige.

Alex, 25 år och äldst i laget, har tagit bussen hit med lagkompisen Caesar, 14.

– Det var jättelångt att gå från bussen. Men nu är jag jättetaggad, säger Caesar. Han är närmare 1,90 meter – bra basketlängd – med ostyrigt lockigt hår.

Laget startade i höstas, och på träningar kommer tio–tolv spelare. Men i dag blir de bara fem, precis så det blir ett lag utan avbytare. För vissa är steget fortfarande lite för stort att spela match.

– Att träna det här laget är veckans höjdpunkt. Det är 100 procent glädje, säger Lisa Smeds, erfaren basketspelare i Alvik som tränar laget ihop med maken Anders och Johanna Fredman.

På den stora planen avlöser matcherna varandra. Trångt på läktaren, mycket jubel från lagen och släkt och vänner när det görs mål. Men eftersom Juniorblixtarna är matchovana ska de möta ett annat nybildat lag, Fryshuset Icebreakers, i träningssalen intill. Lite lugnare, mindre stress.

Stämningen är avslappnad vid uppvärmningen. Men Icebreakers är betydligt fler, längre och större. Rafael i Juniorblixtarna tappar plötsligt modet.

– Det här kommer att gå dåligt, säger han allvarligt till mamma Heidi, som har tagit plats på en bänk i träningssalen. Hon ger ett uppmuntrande leende tillbaka:

– Man gör sitt bästa och du är en kämpe. Vill du ha en lyckospark?

Rafael går långsamt tillbaka till laget som har samlats i en ring. Lisa ger sitt sista peptalk:

– Tänk på att vi ska ha roligt. Vi är ett lag tillsammans. Vi ska passa till alla i laget när vi anfaller och göra snälla passningar.

– Men ska vi vara snälla mot det andra laget? Får man hjälpa dem? frågar Caesar.

– Ja, om de ramlar får du gärna hjälpa dem upp igen, svarar tränare Johanna.

Den 30 minuter långa matchen blir en fantastisk upplevelse. Lite otippat vinner Juniorblixtarna. Men det storslagna är att se dem spela. Hur Axel ser till att alla får bollen och gör passningarna extra snälla till försiktiga Hilma. Hur Vickan dribblar sig fram över hela planen och har flera skott som nästan blir mål. Hur Rafael, som i början av matchen blir stressad när han får bollen och liksom inte klarar att passa den vidare, släpper loss. När han sätter sitt andra mål skymtar för första gången ett litet leende.

Efter matchen är Caesar, som tillsammans med Axel har gjort flest mål, glad. Men trött. Han stöder sig mot sin pappa. Vill varken snacka så mycket om matchen eller sina mål.

– Jag är heeelt slut på energi, helt slut! Nästa dag förlorar Alvik Juniorblixtarna mot spelskickliga AIK, en tuffare match. Men på träningarna efteråt är spelarna supertaggade och ser fram emot SJ Basketligan Specials nästa spelomgång i Göteborg i maj.

– Och vi har flera nya spelare som har hört av sig och vill börja spela. Så fantastiskt roligt! säger Johanna.