Följ med till SJs depå i Luleå!
Det är morgonmöte på SJs depå i Luleå. Klockan är strax före nio och samling i ett av de barackliknande husen intill de sex spår som de använder för det dagliga arbetet. Det låter nästan som ett kodat språk när de talar med varandra; förkortningar, vagnsnummer och annat som för den oinvigde förmodligen framstår som lätt obegripligt. Stämningen är avspänd, men koncentrerad.
Whiteboarden används flitigt. Det är många beslut som ska fattas. Vagnar och lok som ska servas på olika sätt och på olika platser. En del ska skickas iväg för planerat underhåll, allt ska städas och ses över. Depån i Luleå är liten, men säkerhet och noggrannhet är lika stor som överallt annars. Inget får lämnas åt slumpen.
Till och med Stina Lantto som numera arbetar som fordonsoperatör efter många år som ombordare är fascinerad.
– När jag for iväg som ombordare så stod ju bara tåget där, klappat och klart. Nu får jag en inblick bakom kulisserna och se vad som verkligen görs och behövs för att allt ska fungera. Det är intressant.
Förutom den personal som SJ har i Luleå är ytterligare tre företag inblandade. Det är Bombardier som sköter underhållet på Trafikverkets grå vagnar och lok, vilket är merparten. Det löpande underhållet görs i depån. De tyngre jobben görs i den klassiska Notviksverkstaden som ligger några kilometer bort. Euromaint har samma ansvar för SJs egna svarta vagnar och lok. Slutligen Sodexo som sköter städningen. Och alla tar de i sin tur in underleverantörer som är experter på olika områden. Så det är mycket folk i rörelse, med arbetskläder i olika färger.
Vid 11-tiden rullar nattåget från Göteborg in på utsatt tid. Städpersonalen står i samlad tropp och är beredd att hoppa på tåget så snabbt det bara går. Redan innan det rullas in i depån. Varje minut kan vara dyrbar i vissa lägen.
Till Luleå kommer det fyra tåg per dag som SJ har ansvar för. Lika många lämnar.
Anders Engström är tillsammans med sin kollega Håkan Johansson den som håller i trådarna för allt som sker i depån. Alla vagnar och lok ska naturligtvis kollas, men varje dag är det också ett antal som ska skickas iväg för tyngre underhåll.
Alla lok och vagnar sköts löpande och Anders visar på datorn hur många kilometer de får rulla innan de ska tas om hand för lite tyngre underhåll. Det räknas ner löpande. Varje meter registreras och räknas.
– Det är kanske sju eller åtta vagnar och lok som vi skickar iväg till tyngre underhåll varje dag. Dels de som är planerade, men också en del oplanerat där det uppstått olika typer av skador som bromsfel och dörrskador, till exempel.
I depån kan de naturligtvis själva upptäcka när något extra behöver göras, men kontakterna med SJs trafikledning är omfattande. Den kanske är den viktigaste kuggen för att maskineriet ska fungera ordentligt. Många besked kommer därifrån.
I depån blir det full fart när tåget från Göteborg rullas dit. Toaletterna ska tömmas och hanteras, vattentryck ska kollas, vatten fyllas på, sopor tömmas, sängar bäddas och kupéer städas. Plus en hel del annat.
Det lätta underhållet i depån kan handla om att byta luftfilter enligt ett färdigställt schema, se till att alla stolar fungerar som de ska, att brandsläckare är på plats, att bromsarna fungerar som de ska och att nattlamporna i sovvagnarna fungerar. Inne i huset finns det lager av alla upptänkliga reservdelar, förbrukningsmaterial och annat som behövs.
– Det handlar ytterst om att se till att tågen är hela, rena och säkra för att kunden ska få en så bra och trevlig resa som möjligt, säger Anders Engström.
Samtidigt är det fascinerande att se själva logistiken, hur vagnar flyttas fram och tillbaka, byts ut och kopplas på. Det tåg som kom in vid 11 ska ju stå klart för färd söderut sisådär sex timmar senare. Och det är klart, om det skulle vara några förseningar för de ankommande tågen så blir tiden för att hinna färdigställa allt kortare. Ibland kan det alltså bli bråttom.
Att sedan hålla till i Norrbotten, och arbeta utomhus ställer onekligen ibland lite speciella krav på dem som arbetar.
– Det är klart, i vintras, när det var minus 25 grader var man inte så kaxig. Men det går det också. Allt tar bara lite längre tid. Man får knacka lite is och så, säger Stina Lantto och ler.
Nu, mitt i sommaren, är det mer behagligt.
Tommy Ohrling är fordonsoperatör, även om det till vardags kallas växlare. Han sätter sig i en liten traktor och åker för att hämta de säckar med smutstvätt om städarna lagt ut på perrongen. De ska sedan skickas vidare till Stockholm för tvättning.
– Man får vara beredd att rycka in lite varstans, säger han. Luleå är ju en ytterstation och en liten arbetsplats.
Skratten är många. I fikarummet, på bangården eller vid utegrillen där de vid lunchtid tillagar kyckling för att sedan äta gemensamt.
– Det är som en familj. Alla känner alla. Och så är det en väldig yrkesstolthet bland dem som jobbar på SJ. Många blir ju också kvar väldigt länge.
Klockan 16:58 rullar tåget mot Stockholm och Göteborg söderut igen. Helt, rent och säkert. Det är ju det som jobbet i en depå handlar om.
Tre medarbetare på depån i Luleå
Anders Engström, 61 år, tillhör gruppen trotjänare inom SJ. Det har passerat 35 år sedan han klev in på Notviksverkstaden utanför Luleå för första gången. Nu sitter han tillsammans med kollegan Håkan Johansson och håller i trådarna för arbetet på SJs depå i samma stad.
– Till en början jobbade jag i smedjan som man kallade det då. Nu kallas det plåtverkstaden. Då sa de gamla uvarna att "nu har du kommit till SJ och då har du jobb livet ut".
Han ler åt minnet.
– De hade ju rätt!
Det blev några andra svängar också med tiden. Inte raka spåret så att säga. Han var tågmästare under en period, arbetade också på resgods.
– Min första sväng som ombordare var från Luleå till Ånge. Jag minns att jag tyckte det var väldigt långt. Det var kul många gånger. Ena dagen var man i Riksgränsen där det var skidsäsong, nästa dag var det Stockholm och full sommar som gällde.
Han har också varit överflyttad till Tågkompaniet och Veolia när de skötte trafiken till Luleå.
– Det har varit utvecklande att arbeta med andra också. Jag gillar branschen i sig. Den är spännande och under ständig utveckling.
Men nu är det planering och datorer som gäller. Det är långt bort från smedjan och det tackar han SJ för, alltså chansen för den som vill att gå vidare och utbilda sig till andra befattningar.
– Jag började med det här jobbet med underhåll och optimering, säger han och säger att det ytterst handlar om att se till att tågen är hela, rena och säkra för att kunden ska få en så bra och trevlig resa som möjligt.
– Det är klart att det finns utvecklingsmöjligheter. I den bästa av världar skulle man alltid vilja ha exempelvis nyare och fräschare vagnar, men det kommer kanske. Folk blir också mer och mer kräsna.
På frågan varför andra bör söka sig till jobb inom SJ blir han inte svaret skyldig.
– Jag tycker att SJ varit en bra och juste arbetsgivare. Det känns som om de hela tiden vill bli bättre, utvecklas och ta sig vidare. Det är väl också därför jag är kvar.
Stina Lantto, 37 år, fordonsoperatör på SJs depå i Luleå har en lång bakgrund inom SJ. Däremot är hon relativt ny just på den här tjänsten.
– Egentligen var det tänkt att jag bara skulle arbeta en sommar på SJ. Det är 19 år sedan nu, säger hon med ett nöjt leende. Och här kommer jag att vara kvar, om kroppen håller. Jag gillar alla mina arbetskamrater, både ombordarna och i depån.
Den mesta tiden har hon alltså varit ombordare med Luleå som hemmabas. Något hon uppenbarligen gillade. Att möta människor och få se landet.
I depån är hon ensam tjej, än så länge.
– Men det gör inget. Jag gillar att hänga med grabbarna. Jag gillar jargongen. Man får bita ifrån ibland, säger hon och skrattar. Men ombord på tågen har det kommit fler och fler tjejer. Det är bra.
Under den varma delen av året hörs det ibland när hon kommer till jobbet. Hennes Harley-Davidson med de patenterade ljudet går liksom inte att ta miste på.
Hur kommer det sig då att hon blev kvar, efter den där sommaren för 19 år sedan?
– Som ombordare är det ju så stor variation. Och så får man vara ute mycket. Se mycket. Men framförallt är det nog på grund av alla underbara arbetskamrater, säger hon och förklarar vidare om god stämning och glädje i jobbet. Om sammanhållningen. Så också på nya jobbet på depån i Luleå. Nu lär hon sig nytt.
– När jag for iväg som ombordare så stod ju bara tåget där, klappat och klart. Nu får jag en inblick bakom kulisserna och se vad som verkligen görs och behövs för att allt ska fungera.
– Men det är klar, i vintras, när det var minus 25 grader var man inte så kaxig. Men det går det också. Allt tar bara lite längre tid. Man får knacka lite is och så.
Men nu är det sommar, varmt och skönt. Hon gillar att vara på en och samma plats nu, i depån.
– Jag ville göra något nytt efter 19 år i kappsäck. Nu har jag små barn och då är det bra att veta när man börjar och när man slutar. Och ha kort väg hem.
Tommy Ohrling, fordonsoperatör på SJs depå i Luleå gillar att arbeta på SJ. Och han har hunnit med det mesta utom att köra tåg sedan han en gång började i andra ändan av landet.
– Det är en väldig yrkesstolthet på SJ. Det kan ni skriva! Många som jobbar på SJ blir ju också kvar väldigt länge.
I Luleå har Tommy varit de senaste två åren. Men jobbet på SJ började i Kalmar för tolv år sedan, därefter blev det ganska många år också i Östersund. Innan han kom till Luleå i Norrbotten arbetade han som tågmästare. Något han vill rekommendera.
– Absolut. Att vara ombordare är ju helt underbart. Att få träffa alla människor, se hela landet och så vidare. Att arbeta på SJ är lite som att vara en del av en familj. Man känner alla liksom.
– Exempelvis när jag åkte till Göteborg på utbildning för att bli växlare så var det många gamla kollegor som jag stötte på där. Kul. För övrigt har SJ många utbildningar för sina anställda och man blir väl omhändertagen som anställd.
Han rör sig bekymmersfritt på banområdet, flyttar vagnar, kollar bromsar och försäkrar sig om att allt är okej innan de ska iväg på nästa resa. Hunden Zacke, 7 år, har han med sig till jobbet i depån. Han ligger vid en bänk intill huset där de håller till. Kollegorna hjälper till att se till att Zacke mår gott och har det bra.
– Det funkar bra att ha med honom, säger Tommy. Kanske inte alltid, men i alla fall vissa dagar.
Han poängterar att jobbet som växlare gör just det, växlar i den meningen att det varierar. De handlar inte bara om att rätt vagnar ska hamna på rätt plats. På en liten depå som den i Luleå gäller det att kunna hoppa in där det behövs ett par extra händer.
– Själv är jag väl växlare/fordonsoperatör, samordnare och tillsyningsman, säger han också skrattar gott. Det är kul med ett varierande jobb men bra möjligheter att vidareutbilda sig. Det här passa mig perfekt nu.
Det märks att han på olika sätt saknar tiden som tågmästare, men med två små barn vill han inte vara borta för mycket. Att det finns möjlighet att byta yrkesbana inom SJ är något som han uppskattar.
Vill du också jobba på en av våra depåer?
{{ getModalHeaderText() }}
{{ getModalInfoText() }}
{{ getModalInfoText2() }}